Är alla inne i en formsvacka??

Efter att suttit flera timmar och pratat med en vännina om allt i livet, mellan himel o jord kom vi självklart in på träningen och den urusla kosthållningen som jag faktiskt har just nu. Ena dagen äter jag jättelite o fel mat meddans andra dagen massa skit. Jag har liksom kommit in i en ond cirkel som just nu känns omöjlig att bryta...
Träningen har oxå varit lite sisådär den senaste tiden, jag kör min morgoncardio nästa varje morgon, och är nog på gymmet iaf 4-5 ggr/vecka. Men när jag är där latjar jag nästan bara runt känns det som. Jag har inte den DÄR glöden och lusten till att ta i som fasen och göra massa PB hit o PBn dit. Det är nästan som en"fritidsgård" för mig i min egna lilla bubbla. Känns som jag bara svamlar en del nu, men det känns lite skumt. Jag älskar ju att träna, men nu vet e fasen var problemet är??? Under våra långa och djupa diskusioner vi hade igår, sa hon att hon kände det samma som jag förklarade. Hon tävlade oxå på FF-09 och efter tävlingen har hon inte hittat gnistan heller...även om MAN vill, till 110% hitta tillbaka till stunden då träning, kost och någon form av kontroll fanns så känns det så skönt att bara skita i alla krav, måsten och förbud som vi har levt under i så många månader i höstas/vintras fram till tävling.
Jag har även haft regelbunden kontakt med en av mina fina vänner som bor lite söder ut, hon känner PRECIS samma känslor. Det roliga, spännande, mysiga, häftiga, positiva och förväntansfulla inför diet, träning, kost och tävling är HELT bortblåst för henne oxå. Det liksom försvann i det snökaoset som nu är i Sverige. Jag har även läst på lite andra fitness/träningsbloggar och jag får uppfattningen av att det är många tjejer som just nu är inne i någon form av svacka..kan det smitta? Är det en "fitness sjukdom"?? Kan vi tillsammans bota oss och komma ur detta virus eller måste man trycka på ctrl + alt + delete? Och börja om från början??

Hur som hellst så mår jag bra nu, trots mina kilo över tävlingsform och även över den form som JAG VILL ha. Men blir man lyckligare av att vara smal, hård, deffad, se alla konturer och ådror lite här o där och i "perfekt form"?

Nae, inte jag iaf. Jag kan inte påstå att jag mådde så jäkla bra de sista veckorna innan tävlingen. Det var så mycket som jag var tvungen att säga ifrån till och avstå ifrån som självklart var kämpigt i mellanåt. Även om jag ville göra det just då så lever jag livet just nu och gör det som faller mig in, och det är livskvallité för mig IDAG!

Jag kanske var i bra form (trors att jag hade svårt att inse det då) men jag hade svårt att njuta av livet på samma sett som jag kan göra idag!

Hur anses vi "Fitness mäniskor" nu när jag har öppnat mitt hjärta och delat med mig av mina (+ ngr av mina vänninors) känslor?? Livet är inte en dans på rosor, men det är kanske tur det, för hur skulle det annars se ut? Ett bevis på att även "vi" är vanliga människor. Det finns faktiskt de som tror att personer som sysslar med Fitness eller Body Building inte har något jobb, utan livnär sig på denna sport. Och att det inte är något märkvärdigt att tävla i en så "flummig sport"... Tyvärr är det inte en endaste av mina vänner som har den förmånen att bara ligga på soffan och låta pengarna rulla in, utan det är bara ett intresse, en hobby. Vi tränar, äter, sover, och gör vanliga saker som en "vanlig" människa oxå gör.