Jag älskar min kropp..

..inte för att den är den optimala

.. inte för att den är perfekt

..inte för att den är med de rätta propotionerna

..inte för att den felfri

..inte för att den är skit snygg

..inte för att den har den muskelmassa som jag kanske vill ha

..inte för att den ligger på den fettnivå som jag vill ha

..inte för att den är helt äkta

..inte för att den är bättre än någon annan

..Men den är MIN!!!

Jag har kommit dit att jag måste vara glad o nöjd över det jag har.

Människan strävar alltid mot det som man inte har. Varför är det så?

Det ska alltid vara så perfekt.

Varför inte stanna upp, se på sig själv och faktiskt vara grymt nöjd med det man har och har presterat.



Det finns många tjejer, både modeller, vanliga och fitness utövande som har de drömmkroppar som jag bara kan drömma om.

Men är de lyckligare än mig för det?


Nej jag tror inte det.
Det är så mycket som jag ansér är viktigare i livet än att gnälla o klaga över sitt utséende.

Jag har en underbar familj, helt fantastiska vänner, helt klart VÄRLDENS UNDERBARASTE man, ett jobb jag gillar, ett fritidsintresse som jag tycker om, bor i en fin lägenhet som är inredd så som jag vill ha det, jag kan köpa allt jag vill (nästan;))


Så vad är det som saknas???

Några cm längre ben?

Något smalare midja?

Lite mindre näsa?

Fylligare läppar?

Smalare höfter?

Bredare axelparti?

Mindre fett på låren?

Om jag skulle få allt det där...

SKULLE JAG VARA LYCKLIGARE DÅ?

Tror inte det!